När det vänder

Jag skrev för några veckor sen att jag längtade tills Emil sov två timmar i sträck eller mer på nätterna och faktiskt, det gör han nu! Jag bara kom på helt plötsligt att vi i flera nätter fått sova med bara några få uppvak. Häromnatten med bara ett enda!

I natt vaknade Emil först 23.30 och fick då komma från sin säng till vår. 02.30 vaknade han igen och var ledsen, skrek en stund, i och ur med napp några gånger, korvade runt och somnade om Pippi Långstrumpstyle bredvid pappa. Nästa gång vi vaknade var klockan strax efter 6 och vi låg och drog oss en timme innan vi gick upp. Då hade Emil noggrant undersökt min mun, min näsa och kollat hur bra mitt hår sitter fast. Det intressanta nu är att jag tycker den här natten var ganska dålig! Fattar ni???!! För en månad sen hade jag tyckt det var värsta toppnatten! Ja man vänjer sig fort.

På kvällarna somnar Emil i sin säng mellan 20 och 20.30. Fortfarande vaknar han oftast efter någon halvtimme men det går snabbt att söva om honom och det är jätteskönt att få lite lugn och ro på kvällarna.

Bästa tiden på dagen är ändå förmiddagen. Inget smakar så gott som morgonkaffet och Emil är nöjd och kan roa sig själv riktigt länge. Jobbigaste tiden är från ungefär 16 tills dess Robert kommer hem vid 17.30. Då är Emil ofta gnällig och helt otroligt klängig och jag försöker laga mat med honom på armen.

I förrgår sa han förresten det bästa ordet, ett klart och tydligt: mmaama. Fast Robert hävdar att han sa babba i fredags. Hur som haver var det nog bara en lyckträff just då för nu är det mest viskande ba, ba, ba, ba och så lite eeema.

Den lilla bebisen börjar i alla fall bli stor! Han är för det mesta nöjd med livet, äter massor, leker med allt, älskar att bli jagad, att leka titt-ut och när det kittlar i magen. Livet börjar så sakta likna det vi hade innan Emil, fast helt annorlunda förstås. Som en extra bekräftelse på detta kom mensen tillbaka nu i veckan. Jippi, som jag längtat. NOT! Men 1 1/2 år utan får jag väl vara tacksam för.

Som jag skrev för ett tag sen vet man ju aldrig hur länge man får njuta av livet vi lever just nu. I föräldragruppen märker man ju att det går upp och ner det där med nattsömn, läggning och humör. Men just nu är det helt otroligt bra!

Nu luktar jag dags för blöjbyte!