Rörigt om tvåbarnslivet

Veckan har bestått av flera besök och mycket fika. Väldigt trevligt och väldigt skönt eftersom jag mest kunnat sitta och amma. Idag har vi dock haft besöksfritt och bebis har sovit massor hela eftermiddagen så jag har istället för amma kunnat leka med Emil, städa badrum, leta reda på överdragsbyxor och höstskor till Emil (fast allt var för litet), lägga in bilder i datorn, slappat. 

Annat som hänt: 

ont i en tand och tror det är hål. Undrar hur sjutton jag ska kunna gå till tandläkaren? Huuur? Orka!!!

Vaknade 07.50 imorse. Skönt efter en rätt usel natt men undrade varför inte Emil dykt upp så jag gick upp . Hittar honom vaken i sin säng och han säger överlyckligt: åh kommer du nu mamma! Lilla, lilla gubben, han hade nog inte väntat så länge men ändå!!! Han har sovit så bra i egen säng men sen bebis kom har han kommit in till oss nästan varje natt och då har Robert gått tillbaka med honom och sovit i hans rum. Emil blir ledsen och vill sova i stora sängen. Svårt att veta om man gör rätt eller fel, han behöver ju inte sova ensam. Att han inte kom in till oss imorse gör dock att det känns fel, vill ju inte att han ska känna att han inte får vara med oss :( 

Över lag jobbigt men väntat att inte kunna vara och finnas för Emil så mkt. Skulle gärna sova tätt intill honom på nätterna om jag kände mig trygg med att ha honom i vår säng nära bebisen men samtidigt tycker jag ju långsiktigt att det är skönt om han sover i sin egen säng. 

Gud så blajigt det här blev. Men slutsats: Jag gillar besök, jag har ont i en tand, jag både vill och inte vill samsova och jag "saknar" Emil.