2. Vaknade på morgonen 16/9 och insåg att nej, inga värkar här inte.
3. Lämnar Emil vid 9 och bestämmer mig för att promenad funkade sist, nu testar vi det. 5 km och en timme senare landar jag i soffan hemma. Vilar/sover/äter lunch fram till det är dags att hämta Emil igen.
4. Kroppen känns konstig och vid 2-tiden känner jag första värken sen natten innan.
5. Mellan 14.30-17.00 försöker jag roa Emil mellan värkarna som kommer så fort jag rör mig/ca var 10e minut.
6. Messar Robert och förklarar att jag nog inte orkar fixa kvällsmat. När han kommer hem är värkarna starkare och tätare.
7. Vid 19-tiden kommer barnvakterna. Robert lägger Emil och jag känner nu att jag vill åka in, det är 2-3 min mellan värkarna och gör ont. Klara och Robert är nervösa och svettiga men jag känner mig rätt lugn.
8. Ute känns det svinkallt och jag skakar av köld hela vägen till sjukhuset. Vi kommer in och får ett rum ca 20.30. Öppen 6cm.
9. 20.30-00.00: Kräks en enda gång, testar lustgas (blä), andas helt perfekt och känner mig väldigt nöjd över detta, får epidural, dricker nyponsoppa, får krystvärkar.
10. 00.15 Pga nån kant stannar bm upp och får ny dos epidural. Från frossa, krystvärkar och lite lätt panik pga att min perfekta andning inte är lika perfekt längre till att prata valresultat, skola och vården med min gulliga bm.
11.Två timmar senare tycker bm att nu är det dags. Jaha tycker jag som fortfarande är rätt påverkad av bedövningen men okej, jag känner ju värkar och tryck även om det inte är lika starkt som vid midnatt. Tar i för kung och fosterland, känner mig stark och kontrollerad och 02.50 17/9 föds vår dotter. Vi är lite slitna både hon och jag. Hon pga att ha svalt bajsblandat fostervatten men efter frottering skriker hon lite. Det dröjer dock någon timme innan hon skriker ordentligt men jag är inte särskilt orolig.
12. Äter 3 mackor, väger, mäter, vilar. På morgonkvisten rullar vi upp till bb.
Heja dig!
SvaraRadera