Hemlängtan

Idag skjutsade pappa mig och Emil till Karlstad där vi skulle ta tåget vidare hemåt. Min värmländska favoritstad visade sig från sin bästa sida med sol och klarblå himmel och jag fick sån himla Karlstadlängtan. Jag älskar Klarälven, Mariebergsskogen, alla mysiga stadsdelar, Vänern, parkerna, broarna, atmosfären, känslan av att vara hemma. Om vi bodde i Karlstad skulle vi ha 5 mil till Emils mormor och morfar och 6 mil till Emils farmor. Men tyvärr skulle vi ha 20 mil till Klara och det går ju bara inte och är också anledningen till att vi aldrig ens skulle komma på tanken att försöka flytta tillbaka till Värmland. Just idag känns det väldigt tråkigt.