En historia om strul

Ja som sagt, i måndags var det dags att åka på språkresa med några spanskelever till den spanska huvudstaden Madrid. Tiden i Spanien har varit fantastisk och det ska jag berätta om en annan dag men nu tänker jag en sista (?) gång beklaga mig över den totalt ofantastiska transporten mellan Stockholm och Madrid.

Som jag redan skrivit blev vi ju väldig försenade redan i måndags pga snökaos i Hamburg. Det var meningen att vi skulle åka Stockholm-Hamburg-Madrid mellan 8.55-14.00. Vid gaten på Arlanda fick vi dock veta att vårt plan var försenat och att vi skulle missa vår anslutning. När vi kom till Hamburg bokade vi om våra biljetter och fick åka till München där vi blev kvar ca 5 timmar innan vi kunde åka till Madrid.

När vi väl fått våra väskor någon gång kring 11.30 åkte vi metro till centrum och det innebär tre byten och väldigt många trappor man ska gå upp och ner för vid varje byte. Väl framme vid vårt hostal väntade ytterligare trappor och att släpa på 15 kg väska + 8 kg ryggsäck uppför fyra våningar med sneda, vinda och sluttande trappor är inte precis vad man känner för efter att ha rest sen tidig morgon. Jo jag sov ganska gott sen!

På tisdagen insåg vi att många tunnelbanetåg var inställda pga strejk och vi var tvungna att hitta alternativ till tänkte metroresor vilket tog en massa tid förstås. Dessutom blev en elev bestulen på kort, mobil och kontanter.

På torsdagen var det dags att resa hem. Vi tog pendeltåget till Barajas och gick till in-checkningsdisken där vi möts av informationen att vårt flyg till Düsseldorf är inställt pga att Lufthansas medarbetare strejkar. Kul!
Efter att ha köat i två timmar har vi lyckats boka om våra biljetter och ännu en gång ska vi till München. Vår anslutning där går väldigt nära inpå men de på Lufthansa säger att det kommer vara lugnt för det flyget kommer att vara försenat. Vi är nöjda att vi kommer komma hem även om det blir mitt i natten.

Men nä, sådan tur hade vi inte. Med några få minuter missar vi boardingen till Stockholm och inser att vi inte kommer hem. Jag bryter ihop en kort stund men samlar sen kraft för att för femtielfte gången ställa mig i en kö. Köar i nästan en timme för att få boka om biljetterna och boka hotellrum (observera att vi är elva personer, ALLT tar en evinnerlig tid när man är så många)som Lufthansa bekostar.

Det går bussar som ska ta oss till hotellet men det visar sig vara typ 20 personer i kö före oss och bussarna visar sig vara en enda minibuss som går fram och tillbaka. Jag tar beslutet att skolan helt enkelt får stå för en taxiresa, vi orkar bara inte vänta mer, klockan är 10 på kvällen, en elev är dessutom magsjuk och vi är så himla trötta. Jag har inget negativt att säga om hotellet, tvärtom. Fyrstjärning, jättefina rum och en fantastisk buffé som står framdukad i restaurangen. Vi äter och går och lägger oss.

Idag är väl enda dagen då allt gått helt enligt plan, ja om man bortser från att jag borde vaknat hemma i min egen säng istället för i ett hotellrum i München. Planet avgick och kom fram när det skulle och vid 14 var vi hemma i Västerås.

Ja det var vår resa det och då har jag ändå inte nämnt allt strul som var INNAN vi reste. Jag är så glad över att vara hemma hos killarna igen och nu ska jag väldigt snart krypa ner i min egen sköna säng. God natt!