Innan jag började skolan var jag väldigt framåt och nyfiken. Jag kunde leka med vem som helst och hade många vänner i grannskapet. Jag älskade att ha fina kläder på mig men för mig kunde det vara både en röd klänning som finbyxor och polotröja! Jag tyckte om att leka med bilar, i sandlådan, med den gula mjukishunden (Lille Gule som nu ligger i Emils leklåda)eller dockan med gult hår. Jag älskade att klä ut mig och sjunga melodifestivallåtar i hopprepsskaftet.
Lille Gule till vänster
När jag började skolan började min rosa period. Allt skulle vara rosa och mitt flickrum hade rosa gardiner, rosa virkade dukar, rosa kuddar, rosa porslinssaker och rosa matta. Jag blev blygare och många kompisar försvann. Jag fick nya men livet var inte lika lätt längre...och svårare skulle det bli.
Hela mellanstadiet var nog en ganska mörk period i mitt liv. Jag minns att jag mådde ganska dåligt och kände mig ofta otrygg och osäker. Det skedde en del förändringar som jag inte trivdes så bra med. Jag har aldrig varit mobbad men jag kände mig ofta annorlunda och utanför under den här tiden. Någonstans här tröttnade jag också på rosa och allt skulle nu bytas ut mot blått. Så jag färgade gardinerna och gjorde mig av med de virkade dukarna!
Så kom högstadiet och osäkerheten fortsatte. Usch, vill inte ens tänka på det. Samtidigt hade jag det ganska bra och jag hade fina vänner det var nog mest jag som inte visste vem jag ville vara. Jag vet att jag ville bli vuxen och jag längtade så efter att bli äldre. Faktum är att jag aldrig gillade det där att hänga på stan och dricka eller sitta och snacka killar och musik. Nä, redan då drömde jag nog om lugna middagar och mysiga soffkvällar. Sen var jag samtidigt otroligt barnslig. Jag tyckte om att leka med min lillebror, pyssla, rita eller när man hade lekar i grupp och när jag tänker efter gör jag fortfarande det (kanske inte leker så mkt med lillebror längre iofs).
Nyfikenheten försvann nog aldrig men blyghet och osäkerhet har nog förstört mycket för mig. Sammanfattningsvis kan man säga att jag trivs bra mycket bättre med att vara vuxen än att vara barn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar