Helgen kunde ha varit bättre. Jag kunde ha fått lega nerbäddad i soffan hela dagen med chips och godis och en bunt braiga filmer. Jag kunde ha varit frisk och fått föradventsmysa hos Kerstin. Jag kunde ha målat eller pysslat hela helgen och göra det som föll mig in. Men, då hade jag ju inte fått några kladdiga men ömsinta kindsmekningar av barnhand. Jag hade inte fått busiga leenden och glada små skratt. Jag hade inte fått känna kärleksruset som jag känner varje dag och lyckan över att få vara Emils mamma. Så jag kan ta en helg med febrigt huvud, snuvig näsa och alldeles för lite sömn. Dessutom kunde helgen varit värre. Jag kunde ha varit ensamstående och inte fått någon avlastning alls men det är jag inte och Robert har tagit hand om Emil en hel del. Jag kunde ha missat Kersins cake pops men det gjorde jag inte för hon är så himla snäll och kom förbi med ett gäng. Jag har dessutom pysslat lite även om det är betoning på lite. Så det är inte så värst synd om mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar