Usel kväll, usel natt. Igår kväll höll jag på att få ett utbrott och började storböla vilket resulterade i att Emil som nyss lugnat sig från sitt utbrott fick ett nytt av rädsla. Nä, skärpning Mary! Idag känns det bättre, förmodligen för att Emil och jag sov till strax efter 9!!! Insåg i alla fall igår att det är vansinnigt jobbigt att vara ensam med Emil hela dagen och kvällen och gissa ångesten jag känner då för 3:dje advent när Robert ska vara borta en hel helg?! Men det kommer gå och vem vet, kanske har det hänt nåt då som gör det lättare? Typ att Emil får för sig att somna klockan 8 och sova hela kvällen?
Jag ser tärd ut nu, som en fågelskrämma. Tunt, stripigt, livlöst hår, mörka ringar, mager och formlös. Usch! Och fatta att det då finns de som har det värre med barn som är sjuka eller behöver ännu mer av sina föräldrar, eller ensamstående, hugaliga.
Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig. Jag har själv valt att skaffa barn och det kan vara besvärligt helt klart men i det stora hela är jag lyckligare nu än innan Emil fanns.
Nä, nu har jag gnällt färdigt. Nu tar jag nya friska tag! Väljer glädje och sån skit :)
Gnäll på bara!
SvaraRaderaVet inte hur mycket det hjälper med "det finns andra som har det värre" och "det blir bättre"...
Glad att du har R som avlastning när det blir överjävligt och lillemannen inte vill sova!
/Ull
Nä, inte jag heller :) Fast någon gång blir det ju bättre! Och vad jag skulle göra utan Robert vet jag inte...dö lite tror jag.
SvaraRadera