
Åh det har kliat i pysseltarmen i veckor nu, framförallt eftersom jag kom in i rit och pysseltagen medan jag väntade på att Emil skulle behaga komma ut. Dessvärre är jag väldigt orutinerad när det gäller att ta hand om bebis (emellanåt väldigt ledsen sådan) och samtidigt hinna med de viktigaste vardagsgrejerna så pyssel finns liksom inte med på agendan. Nu har Emil sovit i drygt en timme och jag har hunnit äta och sprida ut olika färgglada ark över hela köksbordet redo att göra ett fint grattiskort till svärmor men.....jag har pysselkramp! Jag klipper och funderar och trixar men det blir ju så sjukt fult och dåligt allting. Och bebis vaknar ju närsom och då är det slut på pysslandet. Suck. Är det hemskt av mig att önska mig en amma och en nanny i försenad morsdag-present?
Jag är också sjukt sugen på att gå på stan och shoppa (för vilka pengar vet jag inte eftersom jag i princip inte har några) eller att ge mig ut och ta tag i trädgården men jag har inte ro till något av det! Jag längtar tills jag kan känna mig mer avslappnad och göra normala saker igen.
Igår hade vi i alla fall Kerstin och Elis på besök och det kändes skönt. Dels fick jag ventilera en del och dels fick jag grändenmat, precis vad jag behövde. Framförallt var det välbehövligt efter Emils maratonskrikande hela förmiddagen. Som tur var för Kerstins, Elis och mina öron somnade han lagom till besöket och sen sov han mer eller mindre resten av dagen. Det är inte lätt att vara liten och ha ont i magen!
Pysselkramp ja, been there... hjälper det om jag säger att det släpper? =) Förr eller senare kommer saker och ting kännas mer normala och känns det tufft kan du ju alltid kolla bloggen! ;)
SvaraRadera