Hon började sitt liv så olik storebror, sa inte så mkt och sov massor. Men ju mer tiden går desto oroligare blir hon känns det som. Varje dag flera skrikutbrott, ibland går det att trösta genom att lyfta upp eller amma, ibland inte. Förr var det ofta ett tecken på att hon var på väg att somna men nu kan det komma när som. Jag vet att det går över och förhoppningsvis blir hon lika glad och harmonisk som Emil oftast är nu men fy vad jobbigt det är att inte kunna trösta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar