När Linn sover på min mage eller ligger i soffan och spädisjollrar då njuter jag. När vi är på ÖF och Emil har jättekul med sin kompis Anton medan jag dricker kaffe och Linn sover i vagnen också topp. När vi träffar vänner eller när vi är ute och går. De är de allra bästa stunderna.
Men jag längtar också (speciellt under de där stunderna när jag bara är trött och gnällig) efter en dag ensam hemma. Då skulle jag städa, läsa, se film och äta massa goda saker i lugn och ro. Jag längtar efter att vi kan umgås hela familjen utan att avbrytas av missnöjd bebis. I höst går det flera musikaler jag velat se med tex Klara eller mamma men det får vänta. Jag längtar efter kvällar och middagar med Robert utan att behöva bära/trösta/amma Linn. Sån himla tur att allt det där kommer sen. Att barnen utvecklas och får andra behov, att det inte är likadant hela tiden. Förrän man blir gammal och barnen är vuxna och utflugna, dit längtar jag inte, inte än i alla fall.
Känner verkligen igen mig! Speciellt det där med att vara ensam hemma... Minns hur jag njöt när jag började plugga igen och hade Elma på föris, att bara få vara hemma ensam och typ diska (och sen plugga då förstås...)! Vilken dröm!
SvaraRadera