Skräcken

Jag har varit hyfsat lugn och cool sen Lillan (fortfarande namnlös) kom för en dryg vecka sen. Iaf jämfört med hur jag kände när E var spädis och jag oroade mig för allt som kunde hända honom och var konstant rädd att förlora honom. Men alltså varit lugnare och mer avslappnad fram till nu.

Idag ligger skräcken som tryck över bröstet. Emil tryckte på babybluesknappen rejält när han idag kanske var en hårsmån från att sätta fyra små metallkulor i halsen. Orkar inte förklara hur och kanske hade det inte hänt något men insikten i hur lätt olyckan kunnat vara framme plågar mig. 

Någon timme senare frågar Emil om bebisen är trasig. När jag säger att hon är hel och ska så förbli säger han att annars kan man ju köpa en ny. Jo visst, bebisar handlar man ju på Ica.

Snälla, håll er hela!!!!