Mellan hopp och förtvivlan

Först blev jag glad för att Emil och jag kunde åka till förskola respektive skola pga att de magiska 48 timmarna passerat. Sen blev jag ännu gladare när posten plingade till i mobilen och meddelade att min lilla pocketstringhylla fanns att hämta på Ica. Sen hämtade jag Emil och blev mindre glad när pedagogen berättade att han varit kinkig hela eftermiddagen samt haft diarré. Tröstade mig med att åka till Ica för att hämta mitt paket. Blev mindre glad igen när jag insåg att jag inte hade körkortet med mig (men inte förvånad, hur kan man vara så virrig som jag är????). Åkte hem och blev lite glad igen att jag snabbt hittade det borttappade körkortet (men fortfarande sur för att jag inte hade fått med nån hylla hem). Sen ville inte Emil ha varken köttbullar eller mariekex och då blev jag verkligen inte glad. Men jag köpte iaf choklad på Ica så besöket dit skulle vara värt något i alla fall, just nu sover Emil och även om jag tror det är kört när det gäller magsjukan för hans del hoppas jag vi får sova större delen av natten. Och, det är minsann Roberts tur att vabba imorgon!