Jag läser Jonas Gardells andra bok i serien Torka aldrig tårar utan handskar. Homosexualitet, AIDS, vänskap, kärlek, familj och död kan man väl säga att det handlar om. Jag har ett barndomsminne från när jag var rätt liten, kanske 6-7 år och jag pratade med en äldre kompis om AIDS. Jag var ju (och är ju) rädd för allt och jag minns att jag blev livrädd för att jag skulle få AIDS. Jag har alltid tänk att jag hade ett barns okunskap som inte visste hur man blev smittad men när jag läser böckerna inser jag att vid den tid hiv började spridas var det ingen som visste. Om ni missade serien, se den eller läs böckerna!
Jag håller också på att förbereda en föreläsning om Kalla kriget vilket gjorde mig påmind om en annan sak jag var rädd för som liten: krig. När det pratades om skymtade U-båtar i Östersjön fick jag katastroftankar och föreställde mig att vi skulle fly och leva bland ruiner.
Jag är fortfarande rädd. Kanske inte för just AIDS och inte för krig men för andra sjukdomar och olyckor och hemskheter som kan drabba oss. Nu kan jag i och för sig hantera rädslan lite bättre och är väl inte lika irrationell heller. Jag försöker utmana mig och våga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar