I veckan har jag tagit emot nya gymnasieettor, Klara har börjat i 3:an och Lillemannen börjat inskolning på förskolan. Allt har gått enligt plan inklusive den förkylningen som kom som ett brev på posten en vecka efter skolstart.
Intressantast i denna bloggosfär är väl Emils inskolning som verkligen gått helt över förväntan. Nytt för i år var tydligen att barnen skolas in endast tre dagar men då är du som förälder med hela tiden och gör allt med ditt barn, ungefär som på Öppna förskolan. Resterande 1 1/2 vecka ska du vara stand by men barnet förväntas vara ensam utan förälder från och med dag fyra. Robert var med honom mån-ons men sen kände jag att jag väldigt gärna ville vara med en dag jag med, framför allt eftersom Robert var skeptisk över både det ena och det andra. Fyra dagar totalt alltså och vi upplevde nog att Emil var nöjd och glad större delen av tiden. Problemet verkar just nu inte vara lämningen för det finns ju så mycket spännande att leka med där borta utan snarare tiden kring lunch när Emil och många andra barn är megatröttast. Hemma är det inga problem för Emil får mat när vi märker att han börjar bli trött (kring 11-11.30) och sen lägger vi honom. Lunchen är visserligen tidig men Emil blir ju klängig och vill gärna bli buren eller sitta knä när han blir trött, liksom många andra barn och det hinner inte tre personer med om typ 10 av 16 barn blir gnälliga samtidigt. Och när Emil väl blivit ordentligt trött och ledsen då kan det ta tid att få honom lugn. Robert tyckte inte personalen tog sig ordentlig tid för barnen men jag märkte inget av det den dagen jag var där men då var många barn sjuka så givetvis är det lättare för pedagogerna att hinna med när det är färre barn.
Känner att jag blir rörig nu men summa summarum är att jag efter en dag på förskolan känner mig trygg med personalen och inte är orolig över att Emil ska storgråta hela dagen. Förhoppningsvis kommer han också in i rutinerna och lär sig när det är mat- och sovdags.
Roligast denna vecka är ändå att Emil sagt sin första mening! Han har ju inte varit så värst talför vår son och även om han har sina haranger och länge sagt mamamamama och bapapapapa har det inte varit några tydliga ord. Så i söndags pekade han på fönstret när vi satt och åt och sa, flera gånger klart och tydligt: Titta där!!! Nu har han sagt titta, där och titta där flera gånger denna veckan och jag hoppas det kommer igång nu när han ska träffa barn och vara social flera dagar i veckan.
Och om någon undrar hur det känns att vara tillbaka på jobbet nu när eleverna äntligen kommit så är det väl ungefär såhär:
Älskar föräldraaktiv inskolning! Har kört med det i flera år och märker sån skillnad på både barn och föräldrar. Heja heja tredagars inskolning! (tyvärr kör inte den förskolan H börjat på nu det, men då hon gått på förskola tidigare körde vi nått mellanting :)
SvaraRaderaTycker också det är mycket roligare att titta i riktigt album mot på datorn. Tyvärr gör jag bara så med album till H. Men så svårt det är att välja ut vilka kort man ska ta med, är ju en hel del man tagit....
Jag är också lite orolig för det där med maten och sömnen på förskolan. Just det där att det finns för många närhetstörstande kramiga barn och för få famnar för dem att vara i, oroar mig också. Jag vet ju att det kommer ordna sig när de hittat förskolans rutiner, men tycker att det känns jobbigt att veta att de kanske kommer att gråta innan de hittar dit.
SvaraRaderaKul att det verkar gå bra med jobbstarten iallafall!!