Onsdag morgon

Det är så himla skönt när det där bandet över pannan släpper och när man så sakta kan börja andas normalt igen. Det är ännu mer fantastiskt när det slutar svida och rinna i ögonen. Idag känner jag mig pigg, bara lite täppt och snuvig. Emil har sovit jättebra i natt, vaknade halv sju men vi mornade oss en halvtimme innan vi gick upp.

Klara och Robert har dragit iväg till skola och jobb, Emil leker bredvid mig på golvet och jag sitter med en stor kopp kaffe som äntligen smakar som det ska. Jag har knappt kunnat njuta något av solen som värmt hela helgen men tydligen får jag en sista chans idag innan det blir kallt igen, ska jag se till att utnyttja.

I måndags skulle vi ha grillat med grannarna men (som vanligt) vi fick ställa in själva grillningen och nöjde oss med  att gå och titta på elden tillsammans. Det var mysigt men jag var egentligen för sjuk, näsan täppte till rejält och halsen sved. Men Emil var fascinerad av alla människor och Klara sprang omkring med sina kompisar och hade kul så det var värt det för deras skull. När vi skulle gå hem vägrade dock Emil att somna i vagnen och jag bar honom hela vägen hem vilket är ett par kilometer i alla fall. Klara var skitsur för att hon var så trött i benen och gnällde över hur otroligt synd det var om henne.

Nu ska jag slappa lite framför Nyhetsmorgon sen ska jag ta tag i dagen. Tvätta, stryka (I hate), gå till biblioteket och så lite i landet står på schemat.