Åh hade satt mig tillrätta i soffan. Bebis hade ammat och precis somnat efter flera timmars ganska (för mammamary då) påfrestande vakenhet. Då slår det till, nöden alltså. Måste gå på toa! Att lägga ner Emil i soffan är oftast inget alternativ och definitivt inte när han är nysomnad. Så med lillen i famnen försöker jag då krångla av mig byxor o trosor...suckar och krånglar och lägger tillslut ner E på badrumsmattan. Yes, han vaknar inte. Hinner precis göra det jag ska när gullungen spärrar upp sina stora blå och med panik i blicken försöker komma underfund med var han är. Lite lugnare när han får syn på mig men inte många sekunder går innan det ofrånkomlig skriket. "Vaaaaaarför ligger jag hääääääär!!!!"
Grejen är att hans ansiktsuttryck är så vansinnigt söta, oavsett om han är glad, ledsen, arg, rädd eller förvånad. Det är så häftigt att se hans olika reaktioner. Varje dag innebär en hel del bök och krångel a la situationen ovan men det gör inget för han är så himla värt det. Dessutom är vi tillbaka i soffan nu och bebis sover igen.
Soffläge utomhus och som synes kan han sova ensam för sig själv ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar